Vi hade kontroll. Sedan kom agenterna.

När agenter går från experiment till en del av verksamheten räcker det inte längre att ha kontroll på tekniken. Vi behöver veta vem som äger dem, vem som fattar beslut om dem och vilka som faktiskt är värda att fortsätta investera i.

Många IT-ledare känner igen känslan. Licenserna är under kontroll, behörigheterna städade och det finns till och med en livscykelprocess för Teams som folk följer frivilligt, vilket är ungefär lika vanligt som norrsken i juli. Man lutar sig tillbaka och tänker: nu har vi kontroll.

Den känslan brukar hålla i ungefär tre veckor. För sedan kommer agenterna.

Någon i verksamheten bygger en agent, precis som vi har uppmuntrat. Den fungerar. En annan avdelning bygger en till. Någon kopplar en agent till en verksamhetsprocess. Varje initiativ kan vara fullt rimligt, men problemet uppstår när vi zoomar ut.

Vi har styrt teknik. Nu behöver vi styra digitalt arbete.

Mycket av vår traditionella IT-styrning är byggd kring system, applikationer, licenser, information och användare. Agenter passar inte riktigt in i den logiken. En agent är inte bara något en medarbetare använder. Den kan utföra uppgifter och bli en del av en verksamhetsprocess. Då räcker det inte att fråga om lösningen är tekniskt godkänd.

Vem ansvarar för vad agenten gör? När är den redo att gå från experiment till faktisk verksamhet? Vem bestämmer att den får skalas? Och vem fattar beslutet när den inte längre ska finnas kvar? Agent Governance handlar därför om mer än att sätta guardrails runt AI. Det handlar om att skapa en styrmodell för en ny typ av digital resurs.

Synlighet är inte styrning

Vi behöver naturligtvis veta vilka agenter som finns, hur de används och vilka tekniska gränser som behövs. Men att kunna se vad som händer är inte samma sak som att kunna styra vad som borde hända. En lista över agenter är inte governance. En dashboard är inte governance. Och ettr egister över vem som byggde vilken agent är inte heller governance.

Styrning börjar när information leder till beslut.

Vilka lösningar ska vi investera vidare i? Vilka får skalas? Vilka behöver förändras? Och vilka ska vi faktiskt avveckla?

Tänk portfölj, inte agent

Tre agenter går att diskutera en och en. Trehundra gör det inte. Då behöver vi börja se dem som en digital portfölj och prioritera därefter: vilka löser viktiga problem, vilka skapar faktisk verksamhetsnytta och vilka bör vi sluta investera i?

Det förändrar också frågan vi behöver ställa. Inte bara ”fungerar den här agenten?” utan ”Är det här en agent vi vill fortsätta investera i?”.

En agent kan fungera alldeles utmärkt tekniskt och ändå lösa ett problem som inte är särskilt viktigt. Och vi är generellt ganska bra på att starta saker. Betydligt sämre på att avsluta dem. En portfölj utan beslutspunkter för avveckling blir bara längre.

Ägarskap är styrning, inte metadata

Varje agent behöver ett tydligt ägarskap. Men att skriva ett namn i ett register skapar inte ansvar.

Ägarskap behöver innebära mandat.

Någon behöver kunna svara på varför agenten finns, vilket problem den ska lösa och om den fortfarande skapar tillräcklig nytta. Någon behöver ansvara för de tekniska förutsättningarna. Och det behöver vara tydligt var kostnaden och investeringsbeslutet hör hemma.

Annars har vi inte ägare, vi har kontaktpersoner.

Från guardrails till beslut

Det är därför jag tror att nästa steg inom Agent Governance handlar mindre om ytterligare regler och mer om beslutsrätt.

Vi behöver fortfarande kunna svara på vad våra agenter får göra.

Men som CIO, IT-chef eller digitaliseringschef behöver man också kunna svara på:

  • Vet vi vilka agenter som har gått från experiment till faktisk verksamhet?
  • Har de ett tydligt verksamhetsmässigt och tekniskt ägarskap?
  • Vet vi vem som får besluta att en agent ska skalas?
  • Har vi kriterier för när en agent ska fortsätta utvecklas eller avvecklas?
  • Har vi kriterier för när en agent ska fortsätta utvecklas eller avvecklas

Agent Governance i praktiken

Om svaret på flera frågor är nej är det kanske inte ett tecken på att ni ligger efter. Det kan helt enkelt vara ett tecken på att innovationen har sprungit fortare än styrningen. För frågan är inte längre bara om vi har kontroll på våra agenter. Frågan är om vi har en modell för att fatta bra beslut om dem.

Det är precis den förflyttningen vi kommer att utforska på vårt event om Agent Governance 17 november. Vi diskuterar hur styrningen behöver utvecklas när agenter går från experiment till en faktisk del av verksamheten och vad som krävs för att kunna skala utan att tappa kontrollen. Läs mer och anmäl dig här.

Nyfiken på oss?

Kul! Vi är nyfikna på dig med. Hör av dig så lär vi känna varandra.